Vad är kpop? Kan kpop vara samma för dig och mig?

Det dröjde alltså över två veckor, ända tills i dag, innan jag ens hörde en rad från Gangnam Style, och jag måste säga att jag är förvånad över att det tog så lång tid. Jag trodde jag skulle klara mig ett par dagar. Högst.

Men nu har jag ändå hört lite, och det tack vare (på grund av?) ett inslag i "P3 Gillar", som tydligen kommit till efter att lyssnarna tipsat om just Gangnam Style. Inslaget i stort ger sig på att försöka reda ut vad detta kpop som folk pratar om är, och de pratar med en Elin som får den otacksamma uppgiften att försöka förklara ett så brett koncept på någon minut.

Elin är ett YG-fan. Hon säger det inte rakt ut så klart, men hennes båda favoritband är från YG, och jag misstänker att hennes exempel på hur kpop-idoler ser ut kommer från just dessa två favoritband; 2NE1 och Big Bang (som hon ger sig på att kalla det mest populära pojkbandet - något man inte gör ostraffat hur som helst - Alexandra i kommentarerna vill rätta henne på den punkten), samt att hon kommer med en fangirl-kommentar om TOPs (?) utseende ("... och han är skitsnygg") komplett med ett äkta fangirl-fniss på slutet (Ni vet, det där som kommer ut när man precis avslöjat den allra högsta tippen av isberget; när man blottat sina innersta känslor genom en så allmän kommentar att den egentligen inte säger någonting alls, samtidigt som den säger absolut allt, men som mottagaren omöjligt kan känna till, vilket man så klart vet, och alla ord man inte kan säga bubblar i strupen och man känner sig fånig och glad och stolt på en och samma gång. Ni vet. Eller?).

Frågorna som ställs till Elin är grundläggande: "Hur kommer det sig (att du gillar kpop)?" "Vad utmärker den genren?" "Hur är deras artister?" "Hur länge har kpop-eran varit igång?" Typiska frågor ställda för att få ett hum om vad det hela går ut på.

Det hade varit enklare att svara på om det faktiskt varit en väl definierad genre. För det är det inte. Huh Gak är lika mycket kpop som Beast, men det finns ärligt talat fler skillnader än likheter mellan de två. Så hur förklarar man vad kpop är, kortfattat? Det kanske inte går. I slutändan riskerar man ändå bara ta upp det som är sant för en själv, men som inte alls behöver vara sant för andra kpop-fans.

Jag tycker det är lite lustigt att Elin svarar att det är "mest bara band" med unga tjejer och killar, när videon som framkallat inslaget är av en vuxen man, som dessutom inte är så hyperstylad som Elin anser utmärker kpop.

PSY är visserligen en i sammanhanget lite udda figur (men långt ifrån den mest udda i min mening), och jag är glad för att han finns och har fått så mycket uppmärksamhet, men han är på inget sätt representativ för resten av kpop-världen (om det nu ens är ett bra uttryck). Jag är dock lite nyfiken på om han kommer att bli kpopens ansikte bland folk som annars inte följer kpop. Tänk bara: du berättar för din nya kompis att du älskar kpop, och hen svarar med "Aha, Oppa Gangnam style!"

Elins definition av kpop: "som vanlig pop fast uppskruvat till 1000%", anser jag annars stämmer rätt bra, om man med uppskruvad till 1000% menar 'mer genomtänkt, mer ambitiöst, mer professionell', och om man utgår från att vanlig pop är den med tjej/pojkband och andra idol-liknande artister.

En av kommentarerna kommer från en som kallar sig sebbivism, och hen tycker att Elin är helt ute och cyklar i sin beskrivning. Jag skulle kunna säga samma sak om sebbivisms förklaring, men det visar än en gång på att sammanfattande beskrivningar oftast slutar med en högst personlig version av konceptet. (Jag skulle personligen, till exempel, inte påstå att japanska ungdomar i allmänhet påverkas i någon större grad av trender från kpop, utan skulle snarare nämna länder som Singapore, Thailand och Malaysia som exempel på det. Jag skulle inte heller argumentera för att kpopens spridning kan bero på att SM Entertainment ibland köper låtar skrivna av nordbor, när YG Entertainments musik anses vara helkoreansk och bevisligen lyckas minst lika bra i västerlandet.)

Men det jag reagerade mest på i sebbivisms kommentar var att hen anser att kpop ska uttalas på engelska. Helt onödigt och svårmotiverat enligt mig, då vi trots allt använder svenska, och svenskt uttal alltid kommer att låta naturligare i vårt dagliga tal. Att kpop anses ha spridit sig till världen via USA är till exempel ingen ursäkt för att vi inte ska få göra relaterade ord till del av vårt eget språk.