Jag kollade runt på låtskrivarna till Girls' Generations nya album, och jag måste erkänna jag lyfte på ögonbrynet när jag läste Danny Saucedo. Han har skrivit fjärde spåret Talk Talk tillsammans med Charlie Mason och Oscar Michael G Rres.
Danny är inte den enda svensk iblandad i SNSDs album. Sarah Lundbäck Bell har till exempel varit med och skrivit I Got a Boy - denna låt som fått ta en hel del skit från alla möjliga människor. Själv gillar jag den bara mer och mer.
onsdag 16 januari 2013
torsdag 6 december 2012
Kobra om kpop
Gårdagens Kobra gjorde ett anständigt försök att förklara vad kpop är för något, och hur det kommer sig att det blivit så populärt. Tittarkommentarerna på Facebook verkar mest handla om att man velat se andra artister lite mer, och allra helst mer YG. Men ingen kan ju trolla med knäna; om YG inte vill vara med, så måste man acceptera det. Trots allt är YG notoriskt anti dylika förfrågningar.
Istället fick vi SM Entertainments vice VD Chris Lee, och det är inte fy skam. Han är nämligen lite av en doldis bland fans, så för ett SM-fan (som jag själv) var det spännande. Och så Pelle Lidell, som alltid verkar sådär härligt begeistrad av kpop och SM Town, trots att han själv jobbar i den svängen, och det kan inte vara annat än sympatiskt.
Jag är också glad för att Kobra, trots att det i programbeskrivningen nämns "slavkontrakt", inte gjorde det till någon större grej. Som Universals Iris Choi sa i programmet "Sometimes I feel really bad, but... they are having their dream, so... yeah" (24:50 - 24:56). För trots allt (och då menar jag allt), så är det ett liv ungdomarna velat ha, och också kämpat för med blod, svett och tårar i flera år. Precis som vilken elitidrottare som helst. Och oavsett vad vissa vill påstå, så tjänar idoler i de etablerade företagen pengar. Som SHINees Taemin. Strax efter studenten berättade han att han köpt till sin familj ett hem i det numera välkända Gangnam, samt en importerad (läs: dyr) bil. Hur många nybakade studenter kan säga något sådant?
Jag tänker inte påstå att det inte finns orättvisor eller pågår oegentligheter inom kpop-industrin, för det gör det. Men jag tycker att diskussionen kring idoler och deras kontrakt ofta landar i känsloargument som "de får inte chans att leva normala liv som barn/tonåringar", och helt missar det faktum att de här människorna varken är, eller vill vara, normala ungdomar. Om de vore normala, så skulle de aldrig ha kommit så långt som till debut. (Återigen, jag pratar om de etablerade företagen. I de oseriösa företagen kan i princip vem som helst som har pengar debutera. Men då kan man diskutera hur normalt det i sin tur är.)
Flera kommentarer om programmet handlar också om plastikkirurgi, som man i programmet menar att alla kändisar gör. Sånt gillar inte fans i allmänhet (och huruvida det faktiskt är sant eller inte kan ju också diskuteras). Fans vill inte höra att deras perfekta idoler är modifierade, dels för att man ju fortfarande ses som lite dum i huvet om man inte är nöjd med sitt utseende och vill operera sig, och dels för att det är status om idolerna är födda perfekta.
Därför är det populärt bland fans att påstå att det är företagen som tvingar idolerna att operera sig. Att idolerna själva skulle kunna bli påverkade av utseendefixeringen både i underhållningsbranschen, samhället och bland fansen, verkar inte finnas i deras världsbild. Konstigt nog är det fansen som helst hakar sig fast i små 'skönhetsfel' hos idolerna. En böjd näsa, ett par fylliga lår eller 'små' ögon... Du kan vara säker på att fansen ger sina idoler ett smeknamn baserat på vissa 'osmickrande' detaljer i utseendet, utan hänsyn till om det eventuellt kan såra idolen eller inte. Faktiskt är många fans rent ut sagt elaka mot sina idoler. Men sånt gillar de inte heller att höra, av någon anledning.
Istället fick vi SM Entertainments vice VD Chris Lee, och det är inte fy skam. Han är nämligen lite av en doldis bland fans, så för ett SM-fan (som jag själv) var det spännande. Och så Pelle Lidell, som alltid verkar sådär härligt begeistrad av kpop och SM Town, trots att han själv jobbar i den svängen, och det kan inte vara annat än sympatiskt.
Jag är också glad för att Kobra, trots att det i programbeskrivningen nämns "slavkontrakt", inte gjorde det till någon större grej. Som Universals Iris Choi sa i programmet "Sometimes I feel really bad, but... they are having their dream, so... yeah" (24:50 - 24:56). För trots allt (och då menar jag allt), så är det ett liv ungdomarna velat ha, och också kämpat för med blod, svett och tårar i flera år. Precis som vilken elitidrottare som helst. Och oavsett vad vissa vill påstå, så tjänar idoler i de etablerade företagen pengar. Som SHINees Taemin. Strax efter studenten berättade han att han köpt till sin familj ett hem i det numera välkända Gangnam, samt en importerad (läs: dyr) bil. Hur många nybakade studenter kan säga något sådant?
Jag tänker inte påstå att det inte finns orättvisor eller pågår oegentligheter inom kpop-industrin, för det gör det. Men jag tycker att diskussionen kring idoler och deras kontrakt ofta landar i känsloargument som "de får inte chans att leva normala liv som barn/tonåringar", och helt missar det faktum att de här människorna varken är, eller vill vara, normala ungdomar. Om de vore normala, så skulle de aldrig ha kommit så långt som till debut. (Återigen, jag pratar om de etablerade företagen. I de oseriösa företagen kan i princip vem som helst som har pengar debutera. Men då kan man diskutera hur normalt det i sin tur är.)
Flera kommentarer om programmet handlar också om plastikkirurgi, som man i programmet menar att alla kändisar gör. Sånt gillar inte fans i allmänhet (och huruvida det faktiskt är sant eller inte kan ju också diskuteras). Fans vill inte höra att deras perfekta idoler är modifierade, dels för att man ju fortfarande ses som lite dum i huvet om man inte är nöjd med sitt utseende och vill operera sig, och dels för att det är status om idolerna är födda perfekta.
Därför är det populärt bland fans att påstå att det är företagen som tvingar idolerna att operera sig. Att idolerna själva skulle kunna bli påverkade av utseendefixeringen både i underhållningsbranschen, samhället och bland fansen, verkar inte finnas i deras världsbild. Konstigt nog är det fansen som helst hakar sig fast i små 'skönhetsfel' hos idolerna. En böjd näsa, ett par fylliga lår eller 'små' ögon... Du kan vara säker på att fansen ger sina idoler ett smeknamn baserat på vissa 'osmickrande' detaljer i utseendet, utan hänsyn till om det eventuellt kan såra idolen eller inte. Faktiskt är många fans rent ut sagt elaka mot sina idoler. Men sånt gillar de inte heller att höra, av någon anledning.
 |
| Från vänster: Onew, Taemin, Kristofer Lundström, Jonghyun, Minho. Bild från: svt.se. |
måndag 3 december 2012
Vintern attackerar från alla fronter
 |
| Källa: Go Aras Twitter. |
En annan grej som passar vintervädret perfekt är NELLs nya video för "White Night". Även om det är lite läbbigt med fingret som går av, och det knappast är en särskilt upplyftande video i allmänhet, så är den vacker på det där kalla sättet som bara vintern kan vara.
måndag 26 november 2012
TVXQ - Humanoids
TVXQ släppte precis sin video för nya låten Humanoids.
Jag tänker bara konstatera att den är snygg snarare än spektakulär, för den här gången skulle jag vilja fokusera på texten. Den är högaktuell i dagens samhälle, och den är inte minst hoppingivande och trösterik. Och sånt gillar vi, eller hur?
They have already perfected it, the scenario that hides everything
The world throws me this question: will things really be okay as it is?
A place where masks won’t work, where the wrong can be pointed out(Översättning till engelska från: pop!gasa)
Where I can breathe when I run out of breath
Yeah, let’s choose that kind of world
Det är bara årets vinnare som kan gilla MAMA
Så här i slutet av året börjar det bli dags för stora prisutdelningar och så småningom också de speciella nyårsmusikgalorna på teve. Just nu är online-omröstningen för Mnet Asian Music Awards (MAMA) i full gång, och det gör många fans lite extra hispiga.
Speciellt har det i dagarna blossat upp hetsiga sammandrabbningar mellan EXO-K-fans och BAP-fans. Båda grupperna är nominerade till Best New Male Artist, och givetvis vill båda gruppers fans att just deras favorit ska vinna. För det är ju bara i år de kan vinna som nykomlingar - en utmärkelse som skulle bekräfta artisternas 'medfödda' talanger och genomslagskraft, men också fansens lojalitet.
EXO-K har lett omröstningen i princip från början, och de hann få ett stort försprång över BAP innan BAP plötsligt, och oväntat, knappade in och nyligen gick om, med mindre än en vecka kvar av omröstningen. EXO-fans är övertygade om att BAP-fansen fuskat med hjälp av så kallade bots, och är nu i upplösningstillstånd då de måste försöka ta igen ledningen igen.
MAMA som evenemang har mycket liten trovärdighet bland de flesta som diggar rättvisa och anständighet. Det sägs till exempel att man inte kan vinna ett pris om man inte är där personligen för att hämta det, vilket gör både nomineringar och omröstningar ganska meningslösa, och slutresultatet långt ifrån baserat på popularitet och försäljning.
Vid årets omröstning dök det även upp rykten (jag har inte kunnat hitta ett officiellt uttalande från Mnet) att de pojkband som fått 'ovanligt' många röster från killar kommer att bli 'straffade' genom att röster dras ifrån dem. Förutom att en sådan policy skulle innebära att Mnet kallt utgår från att tjejer fuskar, så innebär det också att Mnet lever på någon slags föråldrad stereotyp att killar inte kan föredra ett pojkband över ett annat. Fast det gör de ju.
I samband med röstningsmanin är det många fans som glömmer att vinnarna inte koras enbart baserat på resultatet i online-omröstningen (vilket oundvikligen kommer leda till stor besvikelse och ilska när vinnarna väl utropas, frågan är bara bland vilken grupp av fans). De exakta bedömningsgrunderna är det dock ingen som känner till, vilket gör att ingen kan kontrollera legitimiteten hos de slutgiltiga vinnarna. Det här är ytterligare en anledning till varför många har svårt att ta MAMA på allvar, och hellre ser det som en prisutdelning av mindre betydelse, men med påkostad underhållning.
För många fans spelar det dock ingen roll. Ett pris är ett pris, och därmed en rätt att kunna säga "min favorit är bättre än din" till andra. Och just i slutet på året verkar det vara det absolut viktigaste för många fans.
Speciellt har det i dagarna blossat upp hetsiga sammandrabbningar mellan EXO-K-fans och BAP-fans. Båda grupperna är nominerade till Best New Male Artist, och givetvis vill båda gruppers fans att just deras favorit ska vinna. För det är ju bara i år de kan vinna som nykomlingar - en utmärkelse som skulle bekräfta artisternas 'medfödda' talanger och genomslagskraft, men också fansens lojalitet.
EXO-K har lett omröstningen i princip från början, och de hann få ett stort försprång över BAP innan BAP plötsligt, och oväntat, knappade in och nyligen gick om, med mindre än en vecka kvar av omröstningen. EXO-fans är övertygade om att BAP-fansen fuskat med hjälp av så kallade bots, och är nu i upplösningstillstånd då de måste försöka ta igen ledningen igen.
MAMA som evenemang har mycket liten trovärdighet bland de flesta som diggar rättvisa och anständighet. Det sägs till exempel att man inte kan vinna ett pris om man inte är där personligen för att hämta det, vilket gör både nomineringar och omröstningar ganska meningslösa, och slutresultatet långt ifrån baserat på popularitet och försäljning.
Vid årets omröstning dök det även upp rykten (jag har inte kunnat hitta ett officiellt uttalande från Mnet) att de pojkband som fått 'ovanligt' många röster från killar kommer att bli 'straffade' genom att röster dras ifrån dem. Förutom att en sådan policy skulle innebära att Mnet kallt utgår från att tjejer fuskar, så innebär det också att Mnet lever på någon slags föråldrad stereotyp att killar inte kan föredra ett pojkband över ett annat. Fast det gör de ju.
I samband med röstningsmanin är det många fans som glömmer att vinnarna inte koras enbart baserat på resultatet i online-omröstningen (vilket oundvikligen kommer leda till stor besvikelse och ilska när vinnarna väl utropas, frågan är bara bland vilken grupp av fans). De exakta bedömningsgrunderna är det dock ingen som känner till, vilket gör att ingen kan kontrollera legitimiteten hos de slutgiltiga vinnarna. Det här är ytterligare en anledning till varför många har svårt att ta MAMA på allvar, och hellre ser det som en prisutdelning av mindre betydelse, men med påkostad underhållning.
För många fans spelar det dock ingen roll. Ett pris är ett pris, och därmed en rätt att kunna säga "min favorit är bättre än din" till andra. Och just i slutet på året verkar det vara det absolut viktigaste för många fans.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)