Ett hem åt Gangnam Style på svenska

Jag blev tipsad om en nyöppnad svensk site som bara handlar om Gangnam Style på olika sätt, inklusive flashmobs. Så det är bara för alla Gangnam Style-diggare att bege sig dit och bli roade av alla tokerier.

Länken är här: gangnamstyle.se

Tack Micke för tipset!

DN har också kpop

Dagens nyheter har idag en artikel om kpop, även den i samband med Gangnam Style och kpop-klubben i Stockholm (som dock inte är Sveriges första, som det påstås i artikeln).

Jag kan förstå att det känns otroligt spännande med stora grupper, men det är faktiskt inte "oftast" som grupperna har "upp mot ett dussin bandmedlemmar". En tumregel som känns mer generell är typ fem stycken (en vacker dag ska jag räkna ut ett genomsnitt). Men det låter så klart inte lika häftigt, eller hur?

Pelle Lidell pratar om sin upplevelse på en SM Town-konsert:

Jag har aldrig sett något liknande, och då har jag sett en jävla massa spelningar under min karriär, säger Pelle Lidell.

Han säger det väldigt bra, och det kan även sägas om kpop i stort. Det finns inget liknande. Därför måste vi som tilltalas av superproffsig underhållning av den här sorten vända oss mot Korea.

Däremot håller jag inte riktigt med artikeln i fråga om att marknaden skulle hålla på att bli mättad. Absolut, det debuteras en ohygglig mängd grupper som alla hoppas bli det nästa stora, men som kommer försvinna snabbt, om de inte har vad som krävs för att fånga en större publik (och det är givetvis inte gruppernas fel; allt handlar trots allt om produktionen).

Däremot finns det med en ökad marknad av konsumenter också ökad chans att hitta en publik. Det är ju inte tänkt att alla kpop-fans ska gilla alla kpop-grupper. Det finns visserligen fans som blir stressade av att de inte kan hålla koll på alla nya, men det är närmast en självvald galenskap,anser jag. Min fasta övertygelse är att så länge man biter av så mycket man kan tugga, kan man också fortsätta njuta, oavsett hur många nya grupper som kommer.

Men hur mycket kan kpop växa globalt? Tja, egentligen är de enda hindren trångsynthet, rasism och nationalism. Öppensinnade musikälskare kan alla hitta en favoritgrupp eller -artist inom kpop. Det är jag övertygad om.

(Fun fact: journalisten var i kontakt med mig angående den här artikeln och bad mig om en intervju, men vid närmare eftertanke var det antagligen något fel på mig, för hon återkom aldrig. Inte ens för att säga att det inte blir något. haha)

Kpop på Aktuellt

Aktuellt körde ett inslag igår (börjar 27:32) om kpop i samband med Gangnam Style-flashmobben och den kommande kpop-nattklubben i Stockhom.

Den stora behållningen i inslaget var nog ändå Pelle Lidell, entusiastisk som vanligt (och förmodligen anledningen till att det bara var SM-artister med i inslaget, utöver PSY då).

Jag tycker fortfarande det är roligt att just PSY blivit en frontfigur för något som allra allra oftast beskrivs som "sockersöta pojk- och flickband". Och ingen verkar tycka det är konstigt. Jag undrar dock vad de tänker om just de sockersöta idolgrupperna efter att ha blivit lovade 'sånt som PSY'.

Det jag tyckte var lite lustigt i inslaget var reporterns sammanfattning om att kpop har "en distinkt stil, snarare söt än sexig". Det finns en hel hord kpop-idoler som nog skulle bli väldigt ledsna om de hörde det där...

(Och för de som undrar: PSY uttalar sitt namn 'Sai'.)

Mjukt och fint med Kim Bum Soo och K.Will

Jag blev kär i det här uppträdandet ett par dagar sedan. Jag diggar både Kim Bum Soo och K.Will, men tillsammans är de ju något alldeles extra. Och så låten. Den är ruskigt vacker, även i annan tappning. Bara jag tänker på den får jag en varm och skön känsla inombords. Texten i sig är kanske inte så varm och skön, även om den är fin på sitt sätt, men på något sätt känns låten mjuk. Precis vad jag behöver just nu.

Return of the kings!

"Catch Me", nytt album från TVXQ släpps 24e september.

För bästa effekt rekommenderar jag att man struntar i allt som hänt tidigare, och istället faktiskt koncentrerar sig på TVXQ som de ser ut i dag.

I mina ögon har de inget de behöver bevisa, varken genom antal sålda album eller antal timmar/dagar/veckor som nummer ett på diverse topplistor. De är levande legender.

De har en tyngd, en självklar pondus och scennärvaro som väldigt få idoler kommer i närheten av. Det mörka, maskulina, aggressiva har varit TVXQs signum sedan de återvände som duo, och även om de var på väg åt det hållet innan uppehållet, så är den här sortens maskulinitet uppenbart mognare, och därmed ovanlig - för att inte säga unik - bland dagens dansande idoler.

Asiater i Korea?!

Aftonbladets krönikör Natalia Kazmierska tar upp Gangnam Style och gör relevanta kopplingar till ett ohållbart uppehållande av en dröm-livsstil. För det är ju som bekant inte unikt för Gangnam och Sydkorea.

Det jag fastnade för var dock beskrivningen av de asiatiska pensionärerna på bussen. Jag menar, videon utspelar sig ju i Seoul. Varför inte bara skriva att bussen är full av pensionärer? Folk lär ju fatta att det bor asiater i Koreas huvudstad, eller?

H.O.T 16 år!

Bild från: Kangtas twitter.

Det är på dagen 16 år sedan H.O.T debuterade. Mycket vatten har runnit under broarna, och samtidigt som kpopen inte är sig lik, så känns en hel del av det igen: idoler testar gränser, ungdomar älskar det, föräldrar är inte särskilt förtjusta, och myndigheterna förfäras.

Av en slump (?) lyssnar jag nu på Musikguidens kpop-special från igår där H.O.Ts Candy precis spelades, och det känns ju ganska passande. (Kommentarer på kpop-specialen kommer senare.)

Om jag skulle välja en favoritlåt av H.O.T... så skulle det vara ganska svårt (visar det sig nu). Kanske är det Outside Castle? Åtminstone är det en av de som jag återvänder till med jämna mellanrum. Och framträdandet är härligt dramatiskt.



Och så har jag älskat introt och refrängen till Techno Love längre än jag aktivt lyssnat på kpop.

Ny video från Girls' Generation

En annan musikvideo som släpptes tidigare i veckan är för Girls' Generations japanska singel All My Love is For You. Låten och videon är... ja, ni kan säkert se och höra själva. Det är bedövande vackert.

Romeo är här

Den av mig så hett efterlängtade videon till Romeos Give Me Your Heart släpptes slutligen någon dag sedan, men jag måste erkänna att jag tjuvkollade på den redan några veckor sedan. Jag visste redan att låten skulle vara bra, och videon var redan så snygg i den korta versionen att det inte var någon tvekan om att resten också skulle se bra ut.

Min favoritscen är när han vaknar i det vita rummet och ser förvirrad ut. Han är ju för himla söt. Om jag ska vara lite seriös också så väljer jag antingen scenen därefter, där han släpper lös sitt svarta inre, eller alla dansscener i den döda parken (jag vill kalla det en kyrkogård, men bristen på gravstenar gör det fånigt). Jag älskar snön som faller, som en ständig, skimrande påminnelse om det rena och oskuldsfulla Romeo är sprungen ur, och som aldrig lämnar honom helt.

Och så är dansen riktigt fräck. Jag vill se den i sin helhet. Faktum är att det hade varit trevligt om de faktiskt lagt upp videon i sin helhet, och inte brutalt klippt bort den sista halvminuten.

Den som väntar på mycket gott har alltid något att vänta på. 5e oktober kommer Romeos nästa singel, Tonight's the Night, och jag råkar veta redan nu att den är minst lika bra som Give Me Your Heart...

Foto från: Sports Seoul.

Oppa är fortfarande Gangnam Style

Slutligen tyckte Aftonbladet också att det var värt att uppmärksamma PSY och "superhiten" Gangnam Style. Kpop i Aftonbladet? Ja, varför inte. Konstigare saker har hänt.

Jag älskar att de bara slänger upp klippet och säger att det är en succé på nätet. Ingen förklaring på vad det är för sorts video. Kanske är inte läsarna intresserade av att veta vad som väntar? Kanske vet alla läsare redan vad det är?

Bland söktermerna som människor använder för att hitta den här bloggen har jag sett mycket relaterat till Gangnam Style. Folk vill veta vad det betyder, vad låten handlar om, och vilka låtar som liknar den. Om man tycker att PSY verkar vara rolig och bra så är ju ett tips att kolla upp honom i första hand.

Till exempel hans förra hit i Korea, Right Now.