Som helhet är detta sjätte album bättre än det femte. Det säger kanske inte så mycket, med tanke på att jag inte hade mycket till övers för Super Juniors femte album (med undantag för vissa låtar), men detta album känns modernt och stundtals experimentellt. De få reaktioner som jag läst hittills från ELF är att vissa har svårt att ta till sig albumet, och jag är inte det minsta förvånad. Det kommer att ta några genomlyssningar för att komma in i det.
Tillskottet av Kangin hörs mer än vad förlusten av Heechul gör, men det var egentligen bara väntat.
Mina kommentarer till varje låt:
1. Sexy, Free & Single. Titelspåret som kommer att höras överallt. Även om den har det typiska 'Suju-soundet', så låter Sexy, Free & Single ett snäpp mer sofistikerad. Det låter som något som ska vara till en flashig animation i en presentation över något otroligt hippt.
2. From U. Yoo Young Jin. Namnet dyker upp genast i mitt huvud. Och det är inte utan anledning. Låten är en uppenbar kärleksförklaring till ELF, men när den låter så här kan den egentligen få handla om vad som helst. Den tunga rytmen och det distinkta sättet att sjunga på gör det här svårt svängigt.
3. Gulliver. Jag ställer mig lite frågande till det här spåret som låter som en öppning för.. ja, till exempel en konsert? Rytmen och rap:en är skön, men som låt känns den ojämn och svårhanterlig. Det lilla sång som finns är dock förlösande på det vackraste sättet. Tack, Ryeowook.
4. Someday. En ballad som inte bjuder på något speciellt. Det är svårt att bli besviken på KRY, men tillsammans med saxofonen blir den för smetig helt enkelt.
5. NOW. Jag hade svårt att få grepp om den här låten. Jag vet inte vad jag ska säga. Den låter hoppfull och positiv. Det här kommer nog inte att bli en personlig favorit.
6. Rockstar. Häftig elektronisk danslåt. Dock är inte Super Junior några "rockstars" oavsett vad som händer, vilket gör texten ganska fånig. "Oh my God, I'm so hot" har i och för sig aldrig låtit coolt.
7. Bittersweet. Ännu en ballad som inte riktigt lyckas gripa tag om mig, så som jag gärna vill att ballader ska göra. Det är faktiskt lite julkänsla över det hela.
8. Butterfly. Den här är snabb, cool och mörk. Samtidigt är den rätt poppig. Den här får stå som representant för det experimentella i detta album. Ögonblick av "va?" lyckas förvandlas till "jaha", och således faller experimentet i god jord.
9. Daydream. Detta är en vacker, ömtålig ballad som griper tag. Röstharmonierna gör den svår att motstå.
10. A Goodbye. Den börjar som en ballad, men den har även snabbare/poppigare partier. Det förhindrar inte det faktum att den mest påminner om en vaggvisa - med inhopp av en vilsen spansk gitarr.
-
Det här är första gången jag försöker skriva omdömen om ett album samtidigt som jag hör det för första gången. Det var ganska svårt! Återstår att se om jag ger mig på att göra något liknande igen...
-
Bilderna är resterande medlemmars konceptfoton, och är tagna härifrån.
