tisdag 25 september 2012

DN har också kpop

Dagens nyheter har idag en artikel om kpop, även den i samband med Gangnam Style och kpop-klubben i Stockholm (som dock inte är Sveriges första, som det påstås i artikeln).

Jag kan förstå att det känns otroligt spännande med stora grupper, men det är faktiskt inte "oftast" som grupperna har "upp mot ett dussin bandmedlemmar". En tumregel som känns mer generell är typ fem stycken (en vacker dag ska jag räkna ut ett genomsnitt). Men det låter så klart inte lika häftigt, eller hur?

Pelle Lidell pratar om sin upplevelse på en SM Town-konsert:
Jag har aldrig sett något liknande, och då har jag sett en jävla massa spelningar under min karriär, säger Pelle Lidell.
Han säger det väldigt bra, och det kan även sägas om kpop i stort. Det finns inget liknande. Därför måste vi som tilltalas av superproffsig underhållning av den här sorten vända oss mot Korea.

Däremot håller jag inte riktigt med artikeln i fråga om att marknaden skulle hålla på att bli mättad. Absolut, det debuteras en ohygglig mängd grupper som alla hoppas bli det nästa stora, men som kommer försvinna snabbt, om de inte har vad som krävs för att fånga en större publik (och det är givetvis inte gruppernas fel; allt handlar trots allt om produktionen).

Däremot finns det med en ökad marknad av konsumenter också ökad chans att hitta en publik. Det är ju inte tänkt att alla kpop-fans ska gilla alla kpop-grupper. Det finns visserligen fans som blir stressade av att de inte kan hålla koll på alla nya, men det är närmast en självvald galenskap,anser jag. Min fasta övertygelse är att så länge man biter av så mycket man kan tugga, kan man också fortsätta njuta, oavsett hur många nya grupper som kommer.

Men hur mycket kan kpop växa globalt? Tja, egentligen är de enda hindren trångsynthet, rasism och nationalism. Öppensinnade musikälskare kan alla hitta en favoritgrupp eller -artist inom kpop. Det är jag övertygad om.

(Fun fact: journalisten var i kontakt med mig angående den här artikeln och bad mig om en intervju, men vid närmare eftertanke var det antagligen något fel på mig, för hon återkom aldrig. Inte ens för att säga att det inte blir något. haha)

2 kommentarer:

  1. Jag håller med, har själv lyssnat på Kpop i snart 1 år och tittat på koreanska serier i 1 och ett halvt år snart och ibland känns det som att mina kompisar inte alls vill höra om det bara för att de är trångsynta om det och inte helt öppna!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är alltid lika trist. Jag kommer aldrig förstå argumentet "man fattar ju inte vad de sjunger". För, vad spelar det för roll? Hur många barn fattar vad amerikanska artister sjunger om? Varför är inte det fel och konstigt också?

      Tack för att du delade med dig av din erfarenhet ^^

      Radera