Kobra om kpop

Gårdagens Kobra gjorde ett anständigt försök att förklara vad kpop är för något, och hur det kommer sig att det blivit så populärt. Tittarkommentarerna på Facebook verkar mest handla om att man velat se andra artister lite mer, och allra helst mer YG. Men ingen kan ju trolla med knäna; om YG inte vill vara med, så måste man acceptera det. Trots allt är YG notoriskt anti dylika förfrågningar.

Istället fick vi SM Entertainments vice VD Chris Lee, och det är inte fy skam. Han är nämligen lite av en doldis bland fans, så för ett SM-fan (som jag själv) var det spännande. Och så Pelle Lidell, som alltid verkar sådär härligt begeistrad av kpop och SM Town, trots att han själv jobbar i den svängen, och det kan inte vara annat än sympatiskt.

Jag är också glad för att Kobra, trots att det i programbeskrivningen nämns "slavkontrakt", inte gjorde det till någon större grej. Som Universals Iris Choi sa i programmet "Sometimes I feel really bad, but... they are having their dream, so... yeah" (24:50 - 24:56). För trots allt (och då menar jag allt), så är det ett liv ungdomarna velat ha, och också kämpat för med blod, svett och tårar i flera år. Precis som vilken elitidrottare som helst. Och oavsett vad vissa vill påstå, så tjänar idoler i de etablerade företagen pengar. Som SHINees Taemin. Strax efter studenten berättade han att han köpt till sin familj ett hem i det numera välkända Gangnam, samt en importerad (läs: dyr) bil. Hur många nybakade studenter kan säga något sådant?

Jag tänker inte påstå att det inte finns orättvisor eller pågår oegentligheter inom kpop-industrin, för det gör det. Men jag tycker att diskussionen kring idoler och deras kontrakt ofta landar i känsloargument som "de får inte chans att leva normala liv som barn/tonåringar", och helt missar det faktum att de här människorna varken är, eller vill vara, normala ungdomar. Om de vore normala, så skulle de aldrig ha kommit så långt som till debut. (Återigen, jag pratar om de etablerade företagen. I de oseriösa företagen kan i princip vem som helst som har pengar debutera. Men då kan man diskutera hur normalt det i sin tur är.)

Flera kommentarer om programmet handlar också om plastikkirurgi, som man i programmet menar att alla kändisar gör. Sånt gillar inte fans i allmänhet (och huruvida det faktiskt är sant eller inte kan ju också diskuteras). Fans vill inte höra att deras perfekta idoler är modifierade, dels för att man ju fortfarande ses som lite dum i huvet om man inte är nöjd med sitt utseende och vill operera sig, och dels för att det är status om idolerna är födda perfekta.

Därför är det populärt bland fans att påstå att det är företagen som tvingar idolerna att operera sig. Att idolerna själva skulle kunna bli påverkade av utseendefixeringen både i underhållningsbranschen, samhället och bland fansen, verkar inte finnas i deras världsbild. Konstigt nog är det fansen som helst hakar sig fast i små 'skönhetsfel' hos idolerna. En böjd näsa, ett par fylliga lår eller 'små' ögon... Du kan vara säker på att fansen ger sina idoler ett smeknamn baserat på vissa 'osmickrande' detaljer i utseendet, utan hänsyn till om det eventuellt kan såra idolen eller inte. Faktiskt är många fans rent ut sagt elaka mot sina idoler. Men sånt gillar de inte heller att höra, av någon anledning.

Från vänster: Onew, Taemin, Kristofer Lundström, Jonghyun, Minho. Bild från: svt.se.