Min resa mot kpop började med Jackie Chan och klassiska Hong Kong-rullar från åttio- och nittiotalet. När man älskar filmerna, så måste man bara älska musiken.
Därifrån var inte steget långt till mer moderna filmer, och därmed också mer modern musik och fräckare artister; som Wang Lee Hom.
Sedan var jag redan där och frossade i popmusik från Hong Kong och Taiwan (av någon anledning har fastlandsmusik aldrig fallit mig på läppen...), och en dag hörde jag en låt som förändrade allt.
Jag blev frälst och fast, en gång för alla. F4 var ett riktigt pojkband, olikt alla de västerländska eftersom jag faktiskt började gilla dem. Mycket.
Från Taiwan är det inte långt till Japan, och om vi snackar Japan + pojkband så finns det nästan bara ett svar: Johnny's Entertainment, och i mitt fall gruppen V6.
Med japanska pojkband började jag givetvis lyssna på annan japansk musik; mängder med pop, lite rock, lite visual kei... Jag var nöjd en lång period.
Men i början av 2006 kom Wang Lee Hom att återigen spela stor roll i händelserna. Han hade släppt en låt tillsammans med de koreanska artisterna Rain och Lim Jeong Hee.
Jag kände till Rain sedan tidigare, men det var egentligen först nu jag blev nyfiken på honom och hans musik. I mina efterforskningar stötte jag på en viss koreansk idolkille som försökte imitera Rain, och det gjorde han så charmigt att det fick mig att vilja veta mer om honom också. Det ledde mig så småningom till den andra låten som skulle visa sig förändra allt:
Asu Wa Kuru Kara med Tohoshinki är visserligen på japanska, men det spelade mindre roll. Gruppen var från Korea, och det visade sig snart att det var i Korea de bästa pojkbanden fanns.
Och nu är jag här, 6 år senare.
Jag har hört och sett allt möjligt. Jag har lärt mig massor om hur människor och fans beter sig. Jag har skrattat ohyfsat mycket, men gråtit bara lite. Jag har försökt försvara så mycket som möjligt, och anklaga så lite som möjligt. Jag har upplevt saker jag inte trodde var möjliga.
Jag har till och med lärt mig en del koreanska på vägen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar