Danny + kpop = sant?

Jag kollade runt på låtskrivarna till Girls' Generations nya album, och jag måste erkänna jag lyfte på ögonbrynet när jag läste Danny Saucedo. Han har skrivit fjärde spåret Talk Talk tillsammans med Charlie Mason och Oscar Michael G Rres.

Danny är inte den enda svensk iblandad i SNSDs album. Sarah Lundbäck Bell har till exempel varit med och skrivit I Got a Boy - denna låt som fått ta en hel del skit från alla möjliga människor. Själv gillar jag den bara mer och mer.

Kobra om kpop

Gårdagens Kobra gjorde ett anständigt försök att förklara vad kpop är för något, och hur det kommer sig att det blivit så populärt. Tittarkommentarerna på Facebook verkar mest handla om att man velat se andra artister lite mer, och allra helst mer YG. Men ingen kan ju trolla med knäna; om YG inte vill vara med, så måste man acceptera det. Trots allt är YG notoriskt anti dylika förfrågningar.

Istället fick vi SM Entertainments vice VD Chris Lee, och det är inte fy skam. Han är nämligen lite av en doldis bland fans, så för ett SM-fan (som jag själv) var det spännande. Och så Pelle Lidell, som alltid verkar sådär härligt begeistrad av kpop och SM Town, trots att han själv jobbar i den svängen, och det kan inte vara annat än sympatiskt.

Jag är också glad för att Kobra, trots att det i programbeskrivningen nämns "slavkontrakt", inte gjorde det till någon större grej. Som Universals Iris Choi sa i programmet "Sometimes I feel really bad, but... they are having their dream, so... yeah" (24:50 - 24:56). För trots allt (och då menar jag allt), så är det ett liv ungdomarna velat ha, och också kämpat för med blod, svett och tårar i flera år. Precis som vilken elitidrottare som helst. Och oavsett vad vissa vill påstå, så tjänar idoler i de etablerade företagen pengar. Som SHINees Taemin. Strax efter studenten berättade han att han köpt till sin familj ett hem i det numera välkända Gangnam, samt en importerad (läs: dyr) bil. Hur många nybakade studenter kan säga något sådant?

Jag tänker inte påstå att det inte finns orättvisor eller pågår oegentligheter inom kpop-industrin, för det gör det. Men jag tycker att diskussionen kring idoler och deras kontrakt ofta landar i känsloargument som "de får inte chans att leva normala liv som barn/tonåringar", och helt missar det faktum att de här människorna varken är, eller vill vara, normala ungdomar. Om de vore normala, så skulle de aldrig ha kommit så långt som till debut. (Återigen, jag pratar om de etablerade företagen. I de oseriösa företagen kan i princip vem som helst som har pengar debutera. Men då kan man diskutera hur normalt det i sin tur är.)

Flera kommentarer om programmet handlar också om plastikkirurgi, som man i programmet menar att alla kändisar gör. Sånt gillar inte fans i allmänhet (och huruvida det faktiskt är sant eller inte kan ju också diskuteras). Fans vill inte höra att deras perfekta idoler är modifierade, dels för att man ju fortfarande ses som lite dum i huvet om man inte är nöjd med sitt utseende och vill operera sig, och dels för att det är status om idolerna är födda perfekta.

Därför är det populärt bland fans att påstå att det är företagen som tvingar idolerna att operera sig. Att idolerna själva skulle kunna bli påverkade av utseendefixeringen både i underhållningsbranschen, samhället och bland fansen, verkar inte finnas i deras världsbild. Konstigt nog är det fansen som helst hakar sig fast i små 'skönhetsfel' hos idolerna. En böjd näsa, ett par fylliga lår eller 'små' ögon... Du kan vara säker på att fansen ger sina idoler ett smeknamn baserat på vissa 'osmickrande' detaljer i utseendet, utan hänsyn till om det eventuellt kan såra idolen eller inte. Faktiskt är många fans rent ut sagt elaka mot sina idoler. Men sånt gillar de inte heller att höra, av någon anledning.

Från vänster: Onew, Taemin, Kristofer Lundström, Jonghyun, Minho. Bild från: svt.se.

Vintern attackerar från alla fronter

Källa: Go Aras Twitter.

Skådespelerskan Ara ber alla vara försiktiga så vi inte får ont i halsen, och i min del av landet är det här vinterns kallaste och snöigaste dag hittills, så det passar ju utmärkt.

En annan grej som passar vintervädret perfekt är NELLs nya video för "White Night". Även om det är lite läbbigt med fingret som går av, och det knappast är en särskilt upplyftande video i allmänhet, så är den vacker på det där kalla sättet som bara vintern kan vara.

TVXQ - Humanoids

TVXQ släppte precis sin video för nya låten Humanoids.

Jag tänker bara konstatera att den är snygg snarare än spektakulär, för den här gången skulle jag vilja fokusera på texten. Den är högaktuell i dagens samhälle, och den är inte minst hoppingivande och trösterik. Och sånt gillar vi, eller hur?

They have already perfected it, the scenario that hides everything
The world throws me this question: will things really be okay as it is?

A place where masks won’t work, where the wrong can be pointed out
Where I can breathe when I run out of breath
Yeah, let’s choose that kind of world

(Översättning till engelska från: pop!gasa)

Det är bara årets vinnare som kan gilla MAMA

Så här i slutet av året börjar det bli dags för stora prisutdelningar och så småningom också de speciella nyårsmusikgalorna på teve. Just nu är online-omröstningen för Mnet Asian Music Awards (MAMA) i full gång, och det gör många fans lite extra hispiga.

Speciellt har det i dagarna blossat upp hetsiga sammandrabbningar mellan EXO-K-fans och BAP-fans. Båda grupperna är nominerade till Best New Male Artist, och givetvis vill båda gruppers fans att just deras favorit ska vinna. För det är ju bara i år de kan vinna som nykomlingar - en utmärkelse som skulle bekräfta artisternas 'medfödda' talanger och genomslagskraft, men också fansens lojalitet.

EXO-K har lett omröstningen i princip från början, och de hann få ett stort försprång över BAP innan BAP plötsligt, och oväntat, knappade in och nyligen gick om, med mindre än en vecka kvar av omröstningen. EXO-fans är övertygade om att BAP-fansen fuskat med hjälp av så kallade bots, och är nu i upplösningstillstånd då de måste försöka ta igen ledningen igen.

MAMA som evenemang har mycket liten trovärdighet bland de flesta som diggar rättvisa och anständighet. Det sägs till exempel att man inte kan vinna ett pris om man inte är där personligen för att hämta det, vilket gör både nomineringar och omröstningar ganska meningslösa, och slutresultatet långt ifrån baserat på popularitet och försäljning.

Vid årets omröstning dök det även upp rykten (jag har inte kunnat hitta ett officiellt uttalande från Mnet) att de pojkband som fått 'ovanligt' många röster från killar kommer att bli 'straffade' genom att röster dras ifrån dem. Förutom att en sådan policy skulle innebära att Mnet kallt utgår från att tjejer fuskar, så innebär det också att Mnet lever på någon slags föråldrad stereotyp att killar inte kan föredra ett pojkband över ett annat. Fast det gör de ju.

I samband med röstningsmanin är det många fans som glömmer att vinnarna inte koras enbart baserat på resultatet i online-omröstningen (vilket oundvikligen kommer leda till stor besvikelse och ilska när vinnarna väl utropas, frågan är bara bland vilken grupp av fans). De exakta bedömningsgrunderna är det dock ingen som känner till, vilket gör att ingen kan kontrollera legitimiteten hos de slutgiltiga vinnarna. Det här är ytterligare en anledning till varför många har svårt att ta MAMA på allvar, och hellre ser det som en prisutdelning av mindre betydelse, men med påkostad underhållning.

För många fans spelar det dock ingen roll. Ett pris är ett pris, och därmed en rätt att kunna säga "min favorit är bättre än din" till andra. Och just i slutet på året verkar det vara det absolut viktigaste för många fans.

Vill du ha en JYJ-poster?

Är det någon som vill ha en JYJ-poster?

Jag har två stycken likadana, för jag fick dem gratis när jag beställde annat från DVDheaven.com. Jag har ingen användning för dem, så det vore roligt om de kom till nya hem där de får den kärlek och uppskattning de förtjänar.

Det här är vad som gäller:

• 'Först till kvarn' är grundregeln.
• Eftersom jag har två, kommer två personer att få var sin.
• Postern är officiell, och är 90 x 62 cm.
• Båda är vikta på samma sätt som syns på bilden.
• Den kostar inget, och jag står för frakten. Du får den alltså helt gratis.
• Jag skickar postern vikt i ett kuvert (Jag viker den bara så som det syns på bilden att den redan varit vikt).
• Jag tar inget ansvar för hur den ser ut när den kommer fram.

Så om du vill ha en, gör följande:

• Skriv ett mejl där du säger att du vill ha postern, och skicka det sedan till mig på kpopbloggen@gmail.com
• OBS - Skriv inte din adress i första mejlet. Jag vill inte ha din adress förrän det är säkert att det är just dig jag ska skicka postern till.
• Vänta tills jag svarar och säger att du kommer att få postern. (Om den redan blivit tagen av någon, så skriver jag självklart och berättar det.)
• Svara på det mejlet, och skriv din adress.
• När jag postat den till dig, skickar jag ett mejl där jag berättar att jag gjort det.
• Du borde få den i brevlådan inom ett par dagar.
• När du fått postern får du jättegärna höra av dig och berätta att den kommit fram.

När båda posters har fått nya ägare kommer jag att stryka över hela detta inlägg så här.

Frågor på det? Lämna en kommentar eller skicka ett mejl!

B1A4 - Tried to Walk

B1A4 släppte sitt minialbum In the Wind idag, och videon till titelspåret är riktigt snyggt. Jag är ganska svag för Baros trenchcoat av alla saker...

Tried to Walk är en värdig låt att göra comeback med. Jinyoung visar än en gång vad han duger till som låtskrivare. Visserligen stämplade jag honom som geni redan efter Baby Good Night, men det säger kanske en del om mina förväntningar på honom. Och han gör mig inte besviken.

Resten av albumet är helt okej. Ordet jag associerar till albumet blir: laid-back.

MAXSTEP

Ytterligare en anledning att se fram emot den 31:a oktober. (Den andra anledningen? Romeos andra singel så klart.)

I grund och botten bilreklam, men det är mindre spännande i sammanhanget. Det är minst sagt youniquet unikt att ha några av SM:s absolut främsta idoldansare tillsammans i en video. Och jag är så glad för att Hyoyeon är med. Inte bara för att hon är härligt cool, utan för att det faktiskt är så här hon blev tränad i unga år - tillsammans med killar som dansar killdanser. Visserligen är hon inte med i alla dansscener i klippet, så det återstår att se exakt hur mycket hon är med.

Och så är Henry Lau med. Bara det är tillräckligt för att göra mig glad.

I dag såg jag Super Juniors 3D-musikvideo för Mr Simple på Elgiganten

Det kändes märkligt. Men ändå rätt normalt.
Det är ju inte som att jag inte sett Super Junior på en skärm förut.
För inga 3D-glasögon fanns att testa heller. Snåljåpar.

Ett hem åt Gangnam Style på svenska

Jag blev tipsad om en nyöppnad svensk site som bara handlar om Gangnam Style på olika sätt, inklusive flashmobs. Så det är bara för alla Gangnam Style-diggare att bege sig dit och bli roade av alla tokerier.

Länken är här: gangnamstyle.se

Tack Micke för tipset!

DN har också kpop

Dagens nyheter har idag en artikel om kpop, även den i samband med Gangnam Style och kpop-klubben i Stockholm (som dock inte är Sveriges första, som det påstås i artikeln).

Jag kan förstå att det känns otroligt spännande med stora grupper, men det är faktiskt inte "oftast" som grupperna har "upp mot ett dussin bandmedlemmar". En tumregel som känns mer generell är typ fem stycken (en vacker dag ska jag räkna ut ett genomsnitt). Men det låter så klart inte lika häftigt, eller hur?

Pelle Lidell pratar om sin upplevelse på en SM Town-konsert:

Jag har aldrig sett något liknande, och då har jag sett en jävla massa spelningar under min karriär, säger Pelle Lidell.

Han säger det väldigt bra, och det kan även sägas om kpop i stort. Det finns inget liknande. Därför måste vi som tilltalas av superproffsig underhållning av den här sorten vända oss mot Korea.

Däremot håller jag inte riktigt med artikeln i fråga om att marknaden skulle hålla på att bli mättad. Absolut, det debuteras en ohygglig mängd grupper som alla hoppas bli det nästa stora, men som kommer försvinna snabbt, om de inte har vad som krävs för att fånga en större publik (och det är givetvis inte gruppernas fel; allt handlar trots allt om produktionen).

Däremot finns det med en ökad marknad av konsumenter också ökad chans att hitta en publik. Det är ju inte tänkt att alla kpop-fans ska gilla alla kpop-grupper. Det finns visserligen fans som blir stressade av att de inte kan hålla koll på alla nya, men det är närmast en självvald galenskap,anser jag. Min fasta övertygelse är att så länge man biter av så mycket man kan tugga, kan man också fortsätta njuta, oavsett hur många nya grupper som kommer.

Men hur mycket kan kpop växa globalt? Tja, egentligen är de enda hindren trångsynthet, rasism och nationalism. Öppensinnade musikälskare kan alla hitta en favoritgrupp eller -artist inom kpop. Det är jag övertygad om.

(Fun fact: journalisten var i kontakt med mig angående den här artikeln och bad mig om en intervju, men vid närmare eftertanke var det antagligen något fel på mig, för hon återkom aldrig. Inte ens för att säga att det inte blir något. haha)

Kpop på Aktuellt

Aktuellt körde ett inslag igår (börjar 27:32) om kpop i samband med Gangnam Style-flashmobben och den kommande kpop-nattklubben i Stockhom.

Den stora behållningen i inslaget var nog ändå Pelle Lidell, entusiastisk som vanligt (och förmodligen anledningen till att det bara var SM-artister med i inslaget, utöver PSY då).

Jag tycker fortfarande det är roligt att just PSY blivit en frontfigur för något som allra allra oftast beskrivs som "sockersöta pojk- och flickband". Och ingen verkar tycka det är konstigt. Jag undrar dock vad de tänker om just de sockersöta idolgrupperna efter att ha blivit lovade 'sånt som PSY'.

Det jag tyckte var lite lustigt i inslaget var reporterns sammanfattning om att kpop har "en distinkt stil, snarare söt än sexig". Det finns en hel hord kpop-idoler som nog skulle bli väldigt ledsna om de hörde det där...

(Och för de som undrar: PSY uttalar sitt namn 'Sai'.)

Mjukt och fint med Kim Bum Soo och K.Will

Jag blev kär i det här uppträdandet ett par dagar sedan. Jag diggar både Kim Bum Soo och K.Will, men tillsammans är de ju något alldeles extra. Och så låten. Den är ruskigt vacker, även i annan tappning. Bara jag tänker på den får jag en varm och skön känsla inombords. Texten i sig är kanske inte så varm och skön, även om den är fin på sitt sätt, men på något sätt känns låten mjuk. Precis vad jag behöver just nu.

Return of the kings!

"Catch Me", nytt album från TVXQ släpps 24e september.

För bästa effekt rekommenderar jag att man struntar i allt som hänt tidigare, och istället faktiskt koncentrerar sig på TVXQ som de ser ut i dag.

I mina ögon har de inget de behöver bevisa, varken genom antal sålda album eller antal timmar/dagar/veckor som nummer ett på diverse topplistor. De är levande legender.

De har en tyngd, en självklar pondus och scennärvaro som väldigt få idoler kommer i närheten av. Det mörka, maskulina, aggressiva har varit TVXQs signum sedan de återvände som duo, och även om de var på väg åt det hållet innan uppehållet, så är den här sortens maskulinitet uppenbart mognare, och därmed ovanlig - för att inte säga unik - bland dagens dansande idoler.

Asiater i Korea?!

Aftonbladets krönikör Natalia Kazmierska tar upp Gangnam Style och gör relevanta kopplingar till ett ohållbart uppehållande av en dröm-livsstil. För det är ju som bekant inte unikt för Gangnam och Sydkorea.

Det jag fastnade för var dock beskrivningen av de asiatiska pensionärerna på bussen. Jag menar, videon utspelar sig ju i Seoul. Varför inte bara skriva att bussen är full av pensionärer? Folk lär ju fatta att det bor asiater i Koreas huvudstad, eller?

H.O.T 16 år!

Bild från: Kangtas twitter.

Det är på dagen 16 år sedan H.O.T debuterade. Mycket vatten har runnit under broarna, och samtidigt som kpopen inte är sig lik, så känns en hel del av det igen: idoler testar gränser, ungdomar älskar det, föräldrar är inte särskilt förtjusta, och myndigheterna förfäras.

Av en slump (?) lyssnar jag nu på Musikguidens kpop-special från igår där H.O.Ts Candy precis spelades, och det känns ju ganska passande. (Kommentarer på kpop-specialen kommer senare.)

Om jag skulle välja en favoritlåt av H.O.T... så skulle det vara ganska svårt (visar det sig nu). Kanske är det Outside Castle? Åtminstone är det en av de som jag återvänder till med jämna mellanrum. Och framträdandet är härligt dramatiskt.



Och så har jag älskat introt och refrängen till Techno Love längre än jag aktivt lyssnat på kpop.

Ny video från Girls' Generation

En annan musikvideo som släpptes tidigare i veckan är för Girls' Generations japanska singel All My Love is For You. Låten och videon är... ja, ni kan säkert se och höra själva. Det är bedövande vackert.

Romeo är här

Den av mig så hett efterlängtade videon till Romeos Give Me Your Heart släpptes slutligen någon dag sedan, men jag måste erkänna att jag tjuvkollade på den redan några veckor sedan. Jag visste redan att låten skulle vara bra, och videon var redan så snygg i den korta versionen att det inte var någon tvekan om att resten också skulle se bra ut.

Min favoritscen är när han vaknar i det vita rummet och ser förvirrad ut. Han är ju för himla söt. Om jag ska vara lite seriös också så väljer jag antingen scenen därefter, där han släpper lös sitt svarta inre, eller alla dansscener i den döda parken (jag vill kalla det en kyrkogård, men bristen på gravstenar gör det fånigt). Jag älskar snön som faller, som en ständig, skimrande påminnelse om det rena och oskuldsfulla Romeo är sprungen ur, och som aldrig lämnar honom helt.

Och så är dansen riktigt fräck. Jag vill se den i sin helhet. Faktum är att det hade varit trevligt om de faktiskt lagt upp videon i sin helhet, och inte brutalt klippt bort den sista halvminuten.

Den som väntar på mycket gott har alltid något att vänta på. 5e oktober kommer Romeos nästa singel, Tonight's the Night, och jag råkar veta redan nu att den är minst lika bra som Give Me Your Heart...

Foto från: Sports Seoul.

Oppa är fortfarande Gangnam Style

Slutligen tyckte Aftonbladet också att det var värt att uppmärksamma PSY och "superhiten" Gangnam Style. Kpop i Aftonbladet? Ja, varför inte. Konstigare saker har hänt.

Jag älskar att de bara slänger upp klippet och säger att det är en succé på nätet. Ingen förklaring på vad det är för sorts video. Kanske är inte läsarna intresserade av att veta vad som väntar? Kanske vet alla läsare redan vad det är?

Bland söktermerna som människor använder för att hitta den här bloggen har jag sett mycket relaterat till Gangnam Style. Folk vill veta vad det betyder, vad låten handlar om, och vilka låtar som liknar den. Om man tycker att PSY verkar vara rolig och bra så är ju ett tips att kolla upp honom i första hand.

Till exempel hans förra hit i Korea, Right Now.

Grattis till debuten, J-Min!

Ett par timmar sedan uppträdde J-Min för första gången på ett koreanskt tv-program, och anses därmed debuterad i Korea. Jag läser kommentarer på allkpop.com (jag vet, jag borde inte) och som vanligt finns det många som påstår saker som är helt fel. Det är alltid beklämmande.

Till exempel är många milt upprörda på att de inte hört talas om J-Min tidigare, och anklagar SM för att ha "gömt henne", eller "inte gett henne tillräckligt mycket uppmärksamhet". En annan kommentar var att J-Min skulle vara SMs första kvinnliga soloartist sedan BoA. Ja, ni hör ju.

J-Min som karaktären Gloria i musikalen "Jack the Ripper", som spelats under sommaren.

Förutom Stand Up är min nya J-Min-favorit en låt från soundtracket till "God of War" (eller "Soldier"), som översätts till "Thousand Years of Love Through Time and Space". Hemskt vacker.