Visar inlägg med etikett Super Junior. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Super Junior. Visa alla inlägg

tisdag 2 oktober 2012

I dag såg jag Super Juniors 3D-musikvideo för Mr Simple på Elgiganten

Det kändes märkligt. Men ändå rätt normalt.
Det är ju inte som att jag inte sett Super Junior på en skärm förut.
För inga 3D-glasögon fanns att testa heller. Snåljåpar.

söndag 1 juli 2012

Sexy, Free & Single



I dag släpptes Super Juniors nya album, och efter den första lyssningen lyder mitt omdöme:

Som helhet är detta sjätte album bättre än det femte. Det säger kanske inte så mycket, med tanke på att jag inte hade mycket till övers för Super Juniors femte album (med undantag för vissa låtar), men detta album känns modernt och stundtals experimentellt. De få reaktioner som jag läst hittills från ELF är att vissa har svårt att ta till sig albumet, och jag är inte det minsta förvånad. Det kommer att ta några genomlyssningar för att komma in i det.

Tillskottet av Kangin hörs mer än vad förlusten av Heechul gör, men det var egentligen bara väntat.




Mina kommentarer till varje låt:

1. Sexy, Free & Single. Titelspåret som kommer att höras överallt. Även om den har det typiska 'Suju-soundet', så låter Sexy, Free & Single ett snäpp mer sofistikerad. Det låter som något som ska vara till en flashig animation i en presentation över något otroligt hippt.

2. From U. Yoo Young Jin. Namnet dyker upp genast i mitt huvud. Och det är inte utan anledning. Låten är en uppenbar kärleksförklaring till ELF, men när den låter så här kan den egentligen få handla om vad som helst. Den tunga rytmen och det distinkta sättet att sjunga på gör det här svårt svängigt.

3. Gulliver. Jag ställer mig lite frågande till det här spåret som låter som en öppning för.. ja, till exempel en konsert? Rytmen och rap:en är skön, men som låt känns den ojämn och svårhanterlig. Det lilla sång som finns är dock förlösande på det vackraste sättet. Tack, Ryeowook.

4. Someday. En ballad som inte bjuder på något speciellt. Det är svårt att bli besviken på KRY, men tillsammans med saxofonen blir den för smetig helt enkelt.




5. NOW. Jag hade svårt att få grepp om den här låten. Jag vet inte vad jag ska säga. Den låter hoppfull och positiv. Det här kommer nog inte att bli en personlig favorit.

6. Rockstar. Häftig elektronisk danslåt. Dock är inte Super Junior några "rockstars" oavsett vad som händer, vilket gör texten ganska fånig. "Oh my God, I'm so hot" har i och för sig aldrig låtit coolt.

7. Bittersweet. Ännu en ballad som inte riktigt lyckas gripa tag om mig, så som jag gärna vill att ballader ska göra. Det är faktiskt lite julkänsla över det hela.

8. Butterfly. Den här är snabb, cool och mörk. Samtidigt är den rätt poppig. Den här får stå som representant för det experimentella i detta album. Ögonblick av "va?" lyckas förvandlas till "jaha", och således faller experimentet i god jord.




9. Daydream. Detta är en vacker, ömtålig ballad som griper tag. Röstharmonierna gör den svår att motstå.

10. A Goodbye. Den börjar som en ballad, men den har även snabbare/poppigare partier. Det förhindrar inte det faktum att den mest påminner om en vaggvisa - med inhopp av en vilsen spansk gitarr.

-
Det här är första gången jag försöker skriva omdömen om ett album samtidigt som jag hör det för första gången. Det var ganska svårt! Återstår att se om jag ger mig på att göra något liknande igen...

-
Bilderna är resterande medlemmars konceptfoton, och är tagna härifrån.

fredag 22 juni 2012

Smakprov på Donghae och Eunhyuk


Super Junior kommer att släppa ett nytt album 1:a juli, och sakta men säkert släpps bilder på medlemmarna för att skapa hype och intresse. Som vanligt delar SM Entertainment's konceptbilder fansen i två läger; de som hatar dem, och de som älskar dem.

Oftast gillar jag allt som kommer från SM, och det här är inget undantag. Super Juniors bilder påminner om gamla tiders målningar, och det feminina och drömska skapar en spännande kontrast till de annars så typiskt manliga männen Donghae och Eunhyuk. Bilderna är också långt från det jag tänker mig när jag hör "Sexy, Free & Single", som är namnet på albumet.

ELF oroar sig redan för hur videon kommer att se ut. ELF är notoriska för att inte vara nöjda med Super Juniors videor eftersom de anser dem vara "för simpla" och "billiga". För simpla och billiga jämfört med vad, kan man fråga sig. Svaret kan bli lite olika. Antingen för simpelt och billigt jämfört med andra toppgrupper, eller jämfört med vad Super Junior anses förtjäna. Det är givetvis ingen nyhet att fans vill se sina idoler få det allra bästa, men det är ganska häpnadsväckande att en så stor del av fansen är så genomgående negativa till sina idolers musikvideor.

Personligen ser jag allra mest fram emot att se Kangin tillbaka på scenen.

-
Bilderna är tagna från Super Juniors officiella hemsida, som är lika subtilt vacker som bilderna.

fredag 9 mars 2012

Vem behöver Melodifestivalen?

Det är melodifestivaltider, och några av Sveriges mest kända artister har fullt upp med finalen, men även med väl valda individuella projekt. Jag misstänker att samtliga artister som medverkat i år passar på att smida medan järnet är varmt: ny singel, nytt album, en turné, en krogshow... Bättre reklamplats för artister och låtskrivare än Melodifestivalen finns inte i Sverige.

Jag vet inte om man kan köpa sig en plats, så enda uppenbara sättet att komma med i Melodifestivalen är att hamna i Christer Björkmans synfält. Därför är det inte heller överraskande att samma artister och låtskrivare återkommer om och om igen... år efter år.

Det var länge sedan Melodifestivalen handlade om att vaska fram den bästa låten. Det har blivit ett spektakel; ett tv-evenemang skapat för att roa det svenska folket. Ett underhållningsprogram med stora, positiva effekter för alla medverkande.*

I Korea är det Melodifestival minst tre gånger i veckan. Nej, givetvis inte bokstavligt talat, men nästan.

Varje veckoslut ställer sig landets just nu mest aktuella artister på scenen, inte sällan tre-fyra dagar på raken, och i de fall en vinnare utses vinner den som sålt mest och som det snackats om mest den senaste veckan. Det är underhållning, marknadsföring och en möjlighet till erkännande för artisterna. Dessutom ger det fansen en möjlighet att se sina idoler relativt ofta.

Jag har bara sett en av deltävlingarna i år, den med Danny. Även om jag kan uppskatta hans idé att vara en sjungande, dansande, innovativ artist/idol, så är jag hemskt bortskämd på just den fronten. Det finns så många  kpop-idoler som blir mindre andfådda, som sjunger bättre, som dansar mer och som levererar häftigare uppträdanden. Jag menar, blinkande ljusjackor?



Det var länge sedan jag tittade på Melodifestivalen för att få se något nytt och fräckt. Nytt och fräckt är min vardag numera. Hur kan jag låta bli att älska det?

---
* Därför är det skrattretande att Christer Björkman sitter i tv och påstår sig inte förstå varför svenska låtskrivare och mindre kända artister blir ledsna av att inte ha en sportslig chans att medverka i Melodifestivalen.