Ny video från Girls' Generation

En annan musikvideo som släpptes tidigare i veckan är för Girls' Generations japanska singel All My Love is For You. Låten och videon är... ja, ni kan säkert se och höra själva. Det är bedövande vackert.

Romeo är här

Den av mig så hett efterlängtade videon till Romeos Give Me Your Heart släpptes slutligen någon dag sedan, men jag måste erkänna att jag tjuvkollade på den redan några veckor sedan. Jag visste redan att låten skulle vara bra, och videon var redan så snygg i den korta versionen att det inte var någon tvekan om att resten också skulle se bra ut.

Min favoritscen är när han vaknar i det vita rummet och ser förvirrad ut. Han är ju för himla söt. Om jag ska vara lite seriös också så väljer jag antingen scenen därefter, där han släpper lös sitt svarta inre, eller alla dansscener i den döda parken (jag vill kalla det en kyrkogård, men bristen på gravstenar gör det fånigt). Jag älskar snön som faller, som en ständig, skimrande påminnelse om det rena och oskuldsfulla Romeo är sprungen ur, och som aldrig lämnar honom helt.

Och så är dansen riktigt fräck. Jag vill se den i sin helhet. Faktum är att det hade varit trevligt om de faktiskt lagt upp videon i sin helhet, och inte brutalt klippt bort den sista halvminuten.

Den som väntar på mycket gott har alltid något att vänta på. 5e oktober kommer Romeos nästa singel, Tonight's the Night, och jag råkar veta redan nu att den är minst lika bra som Give Me Your Heart...

Foto från: Sports Seoul.

Oppa är fortfarande Gangnam Style

Slutligen tyckte Aftonbladet också att det var värt att uppmärksamma PSY och "superhiten" Gangnam Style. Kpop i Aftonbladet? Ja, varför inte. Konstigare saker har hänt.

Jag älskar att de bara slänger upp klippet och säger att det är en succé på nätet. Ingen förklaring på vad det är för sorts video. Kanske är inte läsarna intresserade av att veta vad som väntar? Kanske vet alla läsare redan vad det är?

Bland söktermerna som människor använder för att hitta den här bloggen har jag sett mycket relaterat till Gangnam Style. Folk vill veta vad det betyder, vad låten handlar om, och vilka låtar som liknar den. Om man tycker att PSY verkar vara rolig och bra så är ju ett tips att kolla upp honom i första hand.

Till exempel hans förra hit i Korea, Right Now.

Grattis till debuten, J-Min!

Ett par timmar sedan uppträdde J-Min för första gången på ett koreanskt tv-program, och anses därmed debuterad i Korea. Jag läser kommentarer på allkpop.com (jag vet, jag borde inte) och som vanligt finns det många som påstår saker som är helt fel. Det är alltid beklämmande.

Till exempel är många milt upprörda på att de inte hört talas om J-Min tidigare, och anklagar SM för att ha "gömt henne", eller "inte gett henne tillräckligt mycket uppmärksamhet". En annan kommentar var att J-Min skulle vara SMs första kvinnliga soloartist sedan BoA. Ja, ni hör ju.

J-Min som karaktären Gloria i musikalen "Jack the Ripper", som spelats under sommaren.

Förutom Stand Up är min nya J-Min-favorit en låt från soundtracket till "God of War" (eller "Soldier"), som översätts till "Thousand Years of Love Through Time and Space". Hemskt vacker.

Vad är kpop? Kan kpop vara samma för dig och mig?

Det dröjde alltså över två veckor, ända tills i dag, innan jag ens hörde en rad från Gangnam Style, och jag måste säga att jag är förvånad över att det tog så lång tid. Jag trodde jag skulle klara mig ett par dagar. Högst.

Men nu har jag ändå hört lite, och det tack vare (på grund av?) ett inslag i "P3 Gillar", som tydligen kommit till efter att lyssnarna tipsat om just Gangnam Style. Inslaget i stort ger sig på att försöka reda ut vad detta kpop som folk pratar om är, och de pratar med en Elin som får den otacksamma uppgiften att försöka förklara ett så brett koncept på någon minut.

Elin är ett YG-fan. Hon säger det inte rakt ut så klart, men hennes båda favoritband är från YG, och jag misstänker att hennes exempel på hur kpop-idoler ser ut kommer från just dessa två favoritband; 2NE1 och Big Bang (som hon ger sig på att kalla det mest populära pojkbandet - något man inte gör ostraffat hur som helst - Alexandra i kommentarerna vill rätta henne på den punkten), samt att hon kommer med en fangirl-kommentar om TOPs (?) utseende ("... och han är skitsnygg") komplett med ett äkta fangirl-fniss på slutet (Ni vet, det där som kommer ut när man precis avslöjat den allra högsta tippen av isberget; när man blottat sina innersta känslor genom en så allmän kommentar att den egentligen inte säger någonting alls, samtidigt som den säger absolut allt, men som mottagaren omöjligt kan känna till, vilket man så klart vet, och alla ord man inte kan säga bubblar i strupen och man känner sig fånig och glad och stolt på en och samma gång. Ni vet. Eller?).

Frågorna som ställs till Elin är grundläggande: "Hur kommer det sig (att du gillar kpop)?" "Vad utmärker den genren?" "Hur är deras artister?" "Hur länge har kpop-eran varit igång?" Typiska frågor ställda för att få ett hum om vad det hela går ut på.

Det hade varit enklare att svara på om det faktiskt varit en väl definierad genre. För det är det inte. Huh Gak är lika mycket kpop som Beast, men det finns ärligt talat fler skillnader än likheter mellan de två. Så hur förklarar man vad kpop är, kortfattat? Det kanske inte går. I slutändan riskerar man ändå bara ta upp det som är sant för en själv, men som inte alls behöver vara sant för andra kpop-fans.

Jag tycker det är lite lustigt att Elin svarar att det är "mest bara band" med unga tjejer och killar, när videon som framkallat inslaget är av en vuxen man, som dessutom inte är så hyperstylad som Elin anser utmärker kpop.

PSY är visserligen en i sammanhanget lite udda figur (men långt ifrån den mest udda i min mening), och jag är glad för att han finns och har fått så mycket uppmärksamhet, men han är på inget sätt representativ för resten av kpop-världen (om det nu ens är ett bra uttryck). Jag är dock lite nyfiken på om han kommer att bli kpopens ansikte bland folk som annars inte följer kpop. Tänk bara: du berättar för din nya kompis att du älskar kpop, och hen svarar med "Aha, Oppa Gangnam style!"

Elins definition av kpop: "som vanlig pop fast uppskruvat till 1000%", anser jag annars stämmer rätt bra, om man med uppskruvad till 1000% menar 'mer genomtänkt, mer ambitiöst, mer professionell', och om man utgår från att vanlig pop är den med tjej/pojkband och andra idol-liknande artister.

En av kommentarerna kommer från en som kallar sig sebbivism, och hen tycker att Elin är helt ute och cyklar i sin beskrivning. Jag skulle kunna säga samma sak om sebbivisms förklaring, men det visar än en gång på att sammanfattande beskrivningar oftast slutar med en högst personlig version av konceptet. (Jag skulle personligen, till exempel, inte påstå att japanska ungdomar i allmänhet påverkas i någon större grad av trender från kpop, utan skulle snarare nämna länder som Singapore, Thailand och Malaysia som exempel på det. Jag skulle inte heller argumentera för att kpopens spridning kan bero på att SM Entertainment ibland köper låtar skrivna av nordbor, när YG Entertainments musik anses vara helkoreansk och bevisligen lyckas minst lika bra i västerlandet.)

Men det jag reagerade mest på i sebbivisms kommentar var att hen anser att kpop ska uttalas på engelska. Helt onödigt och svårmotiverat enligt mig, då vi trots allt använder svenska, och svenskt uttal alltid kommer att låta naturligare i vårt dagliga tal. Att kpop anses ha spridit sig till världen via USA är till exempel ingen ursäkt för att vi inte ska få göra relaterade ord till del av vårt eget språk.